Of rooms within rooms, layers of time, and secret messages
Here are two quotes that are important to me, encompassing my artistic stance:
Tomas Tranströmer, Romanesque Arches: Inside you one vault after another opens endlessly...
Leonard Cohen, ...There is a crack in everything, that’s how the light gets in…
And then there’s the tale of the unbelievably skilled weaver: In the middle of weaving a vast, complex tapestry, he discovers he made a mistake. Instead of ripping it out, he reconfigures the pattern so the flaw becomes part of the whole and the tapestry becomes unique.
In my artistic work I look for the broken line, the room behind the room, the asymmetry in the apparently symmetrical, the slightly crooked, something intangible and snarled, a crack in the whole…
Somewhere in there something true and beautiful is hidden. Suddenly it starts to shimmer.
I try to surprise myself when I work, so I must listen, be present.
I love ruins, archeological digs, that wall on the empty lot where you can still see the remains of a turquoise bathroom tile, old containers, and ancient cathedrals rich with mosaics.
Historical and ethnographic museums are at the top of my list when I travel.
Figures, tools, fragments of writing, and shards of glass.
Traces and fragments speak to me.
I feel I am descended from all those who long before me scratched, wove, built, made glass, painted…
The traces speak to me of a human community beyond time or place.
The unfathomable, great story that will not be contained within the frame, that is never completed and is therefore so consoling and beautiful. Not everything can be explained.
And that is as it should be.
In my glass and other images I invite patterns, texts, images from different times and continents to meet and mix.
In my thick glass vessels they float as if in water or air…or memory…
They change shape and emerge or fade as the light changes.
Perhaps sometime in the future someone will find my glass beneath a sand bank and wonder about us…
Om rum inom rum, lager av tid och hemliga meddelanden.
Några citat som är viktiga för mej och som ringar in mycket av mitt konstnärskap:
TomasTranströmer, Romanska bågar : ” ...och inom varje människa öppnade sej valv bakom valv , oändligt” Leonard Cohen ” ...There is a crack in everything, thats how the light gets in ”...
Och så berättelsen om den otroligt skicklige mattvävaren:
När han mitt i sin stora komplexa väv upptäcker att han gjort ett misstag , river han inte upp och gör om, utan skapar om mönstret i resten av väven så att felet blir en självklar del, och väven blir helt unik !
I mitt konstnärliga arbete är det där jag letar. Efter den brutna linjen, rummet bakom rummet, assymetrin i det till synes symmetriska, det lite skeva. Något ogripbart och trassligt, en spricka i det hela... Någonstans där gömmer sej något sant och vackert. Plötsligt börjar det skimra.
Jag försöker hela tiden överraska mej själv när jag arbetar, så jag måste lyssna, vara närvarande.
Jag älskar ruiner, arkeologiska utgrävningar, husväggen vid rivningstomten där man fortfarande ser delar av ett turkost badrumskakel,gamla containrar lika väl som en urgammal katedral fylld av mosaiker.
Historiska och etnografiska museer ligger oftast först på listan när jag reser. Figurer, verktyg, fragment av skrift och skärvor av glas.
Spåren, fragmenten talar till mej.
Jag känner mej besläktad med alla dom som långt före mej ristade, vävde,byggde, gjorde glas, målade.... Till mej talar spåren om en mänsklig samhörighet bortom tid eller plats.
Den obegripligt stora berättelsen som inte ryms inom ramarna, som aldrig är fullständig och just därför
så trösterik och vacker. Allting låter sej inte förklaras. Och det är som det ska.
I mina glas och bilder låter jag mönster, texter, bilder från olika tider och kontinenter mötas och blandas med varandra.
I de tjocka glaskärlen flyter de omkring som i vatten, eller luft...eller i vårt minne...
De ändrar form och syns mer eller mindre i olika ljus.
Någon gång kanske mina glas hittas under en sandbank och någon funderar över oss ....
